Mm, det är titeln på min omröstning. Lite kul att se vad ni tror nu när ni inte vet hur jag ser ut, utan bara går på det jag skriver.

Nu har 100% röstat på att jag är 22 år. Totalt har 1 person röstat, haha. Kom igen nu då! Klicka och gissa, NU!

Edit: Nu är det 50/50. En peron har röstat på att jag är 5 år :)

Till Helena!: Aa, skall kolla din blogg :)

Kom just hem från konståkningen. Jag var så trött idag. Jag orkade bara inte med en tränare som kallar en för "bajskorven", gör pruttljud med händerna och skrattade när vi föll. Men, det är väl bra att ha det så på en söndag kväll. Så man längtar till diciplinen i skolan...

Kram

Skall blogga lite om vad jag gjort idag.

Jag var lite seg på morgonen och hittade inte en viss tröja, så jag missade bussen och var tvungen att springa till skolan istället. Men, som tur var hann jag.

Efter en lektion som inte var i klasrummet gick jag dit för att lämna väskan. Då får jag se att det står på tavlan: "VACCINATION IDAG FÖR DE SOM INTE GJORDE I FÖRRA MÅNADEN!"

Jag tog inte förra månaden. Jag skulle göra det IDAG!!! IIIIIHH! Snacka om att jag blev rädd! Genast började jag må illa och var tvungen att sätta mig ner. Det visade sig att skölsköterskan hade dykt upp i klassrummet dagen innan och frågat vilka som skulle vaccineras. Jag var då i ett annat rum och experimenterade, ovetande om vad som pågick. Därför hade inte jag lämnat in lappen. Efter några lektioner var jag och en till tjej (en väldigt bra kompis) till skolsköterskan. Det där väntrummet gör mig svimfärdig... Jag satt där, svettades otroligt mkt och bad en stilla bön. Efter ett tag kom hon ut. Vid det laget satt jag redan och storgrät. Min vän gick först.

Efter väldigt kort (?) tid kom skolsköterskan ut. Jag började gråta ännu mera. Det var inte så konstigt, för jag har alltid varit rädd för henne. Hon satte sig bredvid mig. Hon började fråga vilken hand jag skrev med och jag förstod att hon inte ville att jag skulle vara i det hemska rummet för länge. Det var var jag trodde, altså. Jag ansträngde mig för att inte springa ut i den kalla luften utanför.

Under några sekunder hände mycket. Hon tog fram sin hand om tidigare varit gömd bakom ryggen - handen med sprutan i.

- Det är bäst att vi gör detta fort nu, sa hon och tog ett stadigt tag om min arm. Jag ryckte genast bort den och lyckades som tur var komma loss. Jag sprang upp ur soffan där jag suttit och backade sakta. Jag övervägde seiöst att springa därifrån denna gången. Men, vart skulle jag springa? Jag kunde inte gömma mig... Jag försökte verkligen se arg ut, men det var lite svårt när man knappt såg något genom tårarna.

Skolsköterskan såg besviken ut. Hennes ansikte skrek utan ord att hon var trött, besviken över att jag inte klarade det. Så om hennes ansikte sett ut så många gånger förr.

Jag fattar inte hur hon kunde!?! Fattar hon inte att man måste förbereda sig noga mentalt? I alla fall måste jag det. Så arg som jag var då har jag nog aldrig varit förut.

Jag stog där och bara stirrade på henne. Sedan kom Tjejen ut, såg på mig med snälla och medlidsamma ögon. Jag såg argt på henne. Men jag var inte sur på henne, jag var bara rädd att om jag släppte arga blicken, skulle sprutan stickas in i mig. Tjejen förstod mig. Det gör hon alltid, fastän man inte säger ett ord. Skönt...

Som tur var fanns i det lilla hemska rummet intill en annan sköterska. Jag gick dit, satte mig på en stol och sa att jag snart skulle kunna ta den. Jag började hyperventilera... Jag förberedde mig mentalt, drog ett djupt andetag och sa "Okej, jag är beredd nu". Sedan tog hon den på mig, och det känndes som jag skulle svimma. Men, JAG KLARADE DET!

Nu är jag stolt. Tillåt mig att vara det en liten stund nu innan jag börjar oroa mig för nästa spruta för TBE...

Som ni förstår har jag en tor fobi för stick, nålar, sjukhu och allt om har med sådant att göra. Har ni det? Hur blir man av med eländet? Det är jättejobbigt och jag orkar inte oroa mig hela tiden. Att vara rädd tar muten ur en effektivare än något annat. Man blir så trött. Snälla, HJÄLP MIG!

Idag hade jag idrott. Eller inte jag personligen för jag har haft ryggskott i helgen, men min klass. De spelade handboll. Som alla andra bollsporter gillar inte jag att spela det. Jag är inte bra på bollar, med det är däremot en viss kille i min klass. Han njöt verkligen av sin tid i ljuset och gjorde allt han tränat så mycket på många gånger i veckan.

"Han får nog/skulle nog fått ökat intryck på läraren", tänkte jag. "Och det leder till att han får bättre betyg än vad han annars skulle fått om han inte spelade handboll". 

Men, alla människor är olika och vi har självklart olika intressen. Alla gillar inte de typiska gymnastiksporterna som fotboll, handboll, you name it. Men är det inte orättvist att de som är bra på andra saker inte får bättre betyg? Någon kanske har svart bälte i karate, men det syns inte i betygen. Eller som jag, åker konståkning. Min idrottslärare har aldrig sett mig på ett par skridskor, någonsin. Det skulle inte jag ha något emot att han såg.

Så, till min idé. Jag tycker att man skall få visa läraren en film på (om det inte går att se live) sporten när man utför den. Så att de vet vad man går för, liksom.

Kram!

Japp, nu ahr jag fått en knepig läxa i religionskunskap. Jag har grubblat länge men kan inte samla ihop tankarna. Men, vad har man bloggar till? Just det, samla sitt liv. Det använder jag den till i alla fall... Så nu skriver jag här allt jag har i huvudet...

*hämtar boken och ett glansigt grönt äpple*

*tar en tugga på äpplet och slår upp boken*

Så, första delen av läxan är altså: "Skriv 10 egna budord"

Det är lätt. Jag skriver inga och väljer Guds 10 budord. Jag vill inte att folk skall leva efter några knäppa budord en i jämförelse liten, inkompetent och dum tjej har gjort. Nej, Gud har redan lagt ner tid på att göra 10 ultimata budord, så varför skall jag komma på andra???

*slår upp budorden i folkbibeln, 2 Mos 20:3-17*

Det gick ju bra. Nu har jag Guds 10 bud som är:

1, Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. (inte mig altså, men Gud. Det är han som säger det, inte jag!)

2, Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet.Du skall inte tillbe eller tjäna dem.

3,  Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds namn.

4,  Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.

5,  Hedra din far och din mor.

6, Du skall inte mörda.

7, Du skall inte begå äktenskapsbrott.

8,  Du skall inte stjäla.

9,  Du skall inte bära falsk vittnesbörd mot din nästa.

10, Du skall inte ha begär till din nästas hus.

Okej, dags för del två av läxan: "Vad händer och vem bestämmer vad som händer med den som inte följer budorden?"

Eftersom Gud löste förra delen tänker jag försöka leta i bibeln efter svaret.

Vem som bestämmer det är redan klart. Det är Gud såklart, ingen annan är så smart som krävs.

Vad som händer då?

Jag kollar i bibeln. Där ser jag att det står: "En trollkvinna skall du inte låta leva."

Okej... Detta är altså en uppmaning att döda henne??? Det stod ju innan att man inte skall mörda??? Hm...

På ett annan ställe står det: "Den som slår någon så att han dör, skall straffas med döden. Men om han inte avsåg att döda, utan Gud lät en olycka ska genom honom, skall jag anvisa honom till en annan ort där han kan fly."

Så, om man dödar trollkvinnan har Gud låtit en olycka ske genom en? Nej, då har man tänkt ut det själv. Detta är förvirrande...

Kanske pratar Gud om att man skall vara öppen för att det kan ske olyckor igenom en!? Ja! Så är det kanske? Då ger man Gud tillåtelse liksom, att använda ens liv för att stoppa (vår tids) trollkvinnor och därmed hindra att medmänniskor blir vilseledda av denna. Jag antar att trollkvinnor även kan vara män.

Svaret på vad om händer är det Gud bestämt. Det är olika straff för olika saker ser jag i bibeln, så jag skriver det.

Hoppas ni gillade att följa min lilla diskution med mig själv...

Nu måste jag ta bussen... Hej då och många kramar från mig! 

Jag funderar lite på en sak. Det som satte igång det hela var en läxa. En läxa som gick ut på att hitta vem om skulle straffa folk och bestämma lagar i ett sammhälle där alla är lika mkt värda. Svår fråga...

Idag fann jag mig själv i duschen - gråtande. Jag grät för att jag fått reda på mitt reultat i NO, 22 av 25. Den som hade bäst fick 23,5. Jag borde kanske vara glad, men det är jag inte. Jag mår skitdåligt.

För de som typ inte pluggade alls och fick 11 är det en annan sak, tror jag. De gjorde inte sitt bästa och kan trösta sig med att de i alla fall kunde gjort bättre, om de haft lust, vilket de inte hade just den eftermiddagen.

Men när jag verkligen pluggat hur mkt som helst och ändå får en 22:a, får jag reda på att jag verkligen inte är bättre än så. Att jag troligen aldrig kommer ens komma i närheten av att vara så bra det går, av perfektion. MITT LIV ÄR BARA EN 22:A! EN 22:A! VARFÖR? Och den största frågan av alla: VARFÖR BRYR JAG MIG OM DET? 

Fy, jag gillar inte detta. Att få ett dåligt resultat sänker verkligen min glädjenivå med 100%... Är lite nere, någon som kan få mig må bättre?  

Tjao! Som jag lovat kommer jag nu att lägga in hur det gått för mig på matteprovet. Jag fick... ... 35 av 35! Jag är sååååå nöjd! Hahaha. Men man får förstås inte visa det i skolan...  Det är svårt att inte bara skrika till vissa: "Ha, ha! Där fick du för att du bara pratar på lektionerna och stör andra!" Hehe, men det är kanske bara jag som tänker så lömka tankar ^^

Btw, jag har inte listat ut hur man fixar en bild som visas på en. Typ på framsidan och så. Kan någon vara en ängel och berätta hur man gör??