Om mindre än två timmar smäller det. Jag skall ta en spruta. Fy, jag är så barnsligt rädd.

Jag skall ta den med mina föräldrar och min lillebror (6 år). Jag vill inte gråta för hans skull men gör det ändå...:-(
Jag har redan märkt att han tar efter mig. Innan var han förhållandevis "lugn", men efter när vi tog spruta tillsammans för ett tag sedan har han börjat likna mig. Sedan dess har vi tagit kanske två sprutor tillsammans och det har blivit värre för honom.
Jag känner mig som ett stort monster, som drar detta elände över honom. Det gör det ännu värre.
Jag vill så himla gärna vara där och stötta honom, vara som en stor trygg nallebjörn han kan krama när han blir rädd. men jag är tvärt om. Ett stort monster som skrämmer honom ännu mera. Jag är hemsk och är hemskt ledsen över det.