Jag jobbar på bra med mitt nyårslöfte om jag får säga det själv   Har bara en pytteliten bit kvar - sedan kan jag gå ner i spagat. Och med tanke på att jag skall klara det innan klockan slår tolv och det blir 2011 ligger jag nog hyfsat till. Nu gäller det bara att inte lägga av med att tänja på sommaren, nu när konståkningen och baletten har slutat.

Ett bra tips för att hålla igång tycker jag är Wii Fit+. Det finns massa bra övningar. Jag använder mest "Muscle Workout" och "Yoga". Det är kul och man tränar samtidigt.

Jag gillar att kolla på fåglar och ta foton. Jag kunde inte hitta en bra lista på nätet där man kan kryssa i de fåglar man sett, så jag bestämde mig för att göra en här med de fåglar jag sett.

Så, följande fåglar har jag hittat:

Skata

Blåmes

Talgoxe

Rödhake

Bergfink

Nötväcka

Storre hackspett

Pilfink

Skrattmås

Fiskmås

Sädesärla

Gräsand

Turkduva

Stadsduva

Bofink

Grönfink

Steglits

Ormvråk

Stare

Och säkert många flera som jag inte kommer på nu ;) Fyller på allt eftersom jag ser nya. Nu när jag har TID på SOMMARLOVET skall jag nog se många!

Om mindre än två timmar smäller det. Jag skall ta en spruta. Fy, jag är så barnsligt rädd.

Jag skall ta den med mina föräldrar och min lillebror (6 år). Jag vill inte gråta för hans skull men gör det ändå...:-(
Jag har redan märkt att han tar efter mig. Innan var han förhållandevis "lugn", men efter när vi tog spruta tillsammans för ett tag sedan har han börjat likna mig. Sedan dess har vi tagit kanske två sprutor tillsammans och det har blivit värre för honom.
Jag känner mig som ett stort monster, som drar detta elände över honom. Det gör det ännu värre.
Jag vill så himla gärna vara där och stötta honom, vara som en stor trygg nallebjörn han kan krama när han blir rädd. men jag är tvärt om. Ett stort monster som skrämmer honom ännu mera. Jag är hemsk och är hemskt ledsen över det.

Jag försöker jobba lite på två arbeten jag håller på med (om småfåglar och Kuba). Känns som om jag aldrig kommer att bli klar.

Det var ganska längesedan jag skrev nu... Anledningen är att jag har det stressigt nu. Skolan tar kol på mig och jag mår inte så bra. När jag inte mår bra blir inte mina blogginlägg bra och då är det lika bra att strunta i att skriva från början.

Jag har börjat skriva mer i min dagbok (i papper) om personliga saker jag behöver skriva av mig om, som jag inte vill att någon annan än jag själv skall läsa. Då blir det inte så mkt skrvbehov kvar till bloggen. Tyvärr.

Jag får dåligt samvete för allt jag gör - och inte gör. Jag har nu insett att min strävan efter att vara "bra" är hopplös. Man gör fel. Det går inte att undvika. Det är helt omöjligt eftersom allt man behöver göra som "bra" och "duktig" täcker långt över 24 timmar om dygnet. Jag har räknat på det. Ändå så måste man försöka, och varje kväll inse att man återigen misslyckats under dagen. Det är deprimerande.

Jag orkar bara inte. Det jag kämpar för är typ alla rätt på prov som rättas för hårt. Okej, man blir kanske glad när man lyckas, men i det stora hela?